För ett tag sedan presenterade Isa mig för en av sina kompisar (antagligen i sjuårsåldern hon med) med orden "Det HÄR är min pysseltant!" Sämre saker har jag kallats för. :)

 

Förra veckan var jag hemma hos Isa (mest för att umgås med hennes föräldrar) och hon kom då med en stor låda och visade vad hon hade köpt. Glad i hågen sa hon "Pappa sa att jag inte fick öppna förrän du kom, för du skulle hjälpa mig!". När lådan var öppnad så var det en massa ansiktsfärg. Hmmm....inte riktigt min grej. Men men! Det fanns med ett instruktionshäfte så det var väl bara att tacka och ta emot.

 

Vi gick upp på Isas rum och jag började med att läsa instruktionerna.

"Det gäller att arbeta koncentrerat och vara väl förberedd, eftersom barnet sällan kan koncentrera sig i mer än fem minuter." Jamen tjena! Fem minuter!

 

"Följ anvisningarna för respektive mask (se steg-för-steg-bilderna)" Ja, för de visade ju TYDLIGT hur man skulle göra.... NOT!

 

Vi bläddrade igenom häftet tillsammans för att kunna välja en lämplig målning. Hon tittade längtansfullt på dökallen men sa krasst "Den kan vi inte ta, den är för svår för dig!" Okej att det var sant, men ändåååå....

 

Vi valde fjärilen och så var vi igång. Det blev kanske inte precis som på bilden....trots att jag fick hålla på i mer än fem minuter. Bra barn jag hade att tillgå!

 

 Hon tittade sig i spegeln och granskade konstverket och sa "Det blev fint, men det ser ut som ett barn har gjort det". Ja, det var väl inte precis som på bilden...men det blev ju hyfsat tycker jag. :)

 

Ett par dagar senare kom Isa till mig för att papperspyssla lite. Vi plockade fram stämplar, kort, färgpennor och sedan drog vi igång. Jag tänkte att jag skulle färglägga ett par stämplar. Sådant som inte tar så stor plats och som är skönt att ha gjort när man väl ska montera ihop ett kort.

 

 Det producerades hejvilt! Isa och jag har pysslat ihop flera gånger och hon vet vilka stämplar, dynor och pennor hon får använda och inte får använda. Så det är inga som helst problem. Vi satt där tillsammans och grejade när Fritz kom och var avis. Han vill ju oxå vara med så klart. Han vet ju även att det alltid finns ett hörn ledigt för honom....åtminstone när jag sitter själv vid pysselbordet. Det fanns det ju nu oxå så klart.

 

Isa gillade detta, för då hade hon ju full koll på var katten var. Hon är inte helt överens med Fritz plötsliga uppdykande på stolsryggar eller en killande svans på benet. Isa berättade att hennes föräldrar inte låter henne ha något husdjur, inte ens vandrande pinnar. Jag förstår hennes föräldrar! Varför skulle man välja vandrade pinnar om man fick välja husdjur? Sedan vet man ju som vuxen att intesset för djuret avtar och helt plötsligt är det mamma och pappa som får ta hand om djuret...oavsett vad man bestämt tidigare. Men under dagen blev hon tuffare och tuffare och vågade till och med pussa Fritz på nosen. Han blev ju otroligt glad över att det fanns en till som kunde klappa på honom. För att inte tala om när Isas pappa kom, han hade ju JÄTTESTORA händer med massa klapp i.....och bus! Isa blev däremot livrädd när han busade med Fritz, inte för sin pappas skull utan för att Fritz skulle råka riva/bita henne istället. :)

 

Efter ett tag frågade Isa om hon inte kunna prova någon av de andra stämplarna. Och det fick hon ju så klart. Nu skulle hon göra ett fint kort.

 

Under tiden som hon gjorde detta kort så berättade hon världens historia om det hon stämplade. Så färgla hon och historien blev längre och längre. Vilken fantasi!

 

Under tiden satt jag och färgla lite.

Det blev två Housemouse som blev färglagda med akrylfärg. Isa tittade på det jag gjort och sa hänfört "Det där är så fint att man inte kan tro att en människa har målat det". Allt det där med ansiktsmålningen var förlåtet :)

 

Det blev visst lite stökigt...Men nu är det städat på pysselbordet och kanske kommer jag tillbringa lite tid där ikväll.

 

Dagens plus: En allmänt mysig dag

Dagens minus: Massor av myggbett som kliar

Dagens fundering: Varför blev det så himla mycket pastasallad?