Men jag ser framåt, det blir bra när det blir klart..... men ändå... lite jobbigt är det och jag vet att det kommer bli jobbigare tisdag och onsdag. För en gångs skull tycker jag att det är helt okej med långdag imorgon och jag kommer inte hem förrän på kvällen någon gång.

Jag har tagit lite kort här hemma för att visa upp hur synd det är om mig.


Det här är mitt sovrum. Ja sängen är intakt så där har Sixten legat hela dagen. Under täcket. Livrädd för alla hemska ljud som mattläggaren och målaren har gjort idag. Spackla låter jättemycket!!!! Speciellt i öronen på Nordeuropas mesigaste katt.....


Skåpena som numera står i sovrummet var jag ju tvingad att plocka ur. Var ställer man alla sina glas och sitt porslin då? Ja just det, på köksbordet som därmed blev överbelamrat.


Mitt vardagsrum består nu av en soffa, en fåtölj, ett skåp och ett bord. Idag har målaren spacklat och imorgon eller på onsdag kommer han för att slipa och måla tak och allt vad det var. Då kommer han lägga bordet i soffan och klä alla möblerna med plast.... tokigt tänker jag. Var ska jag då sitta när jag vill titta på TV? Nej, jag vill inte göra som A och inte titta på TV alls. :)


I mitt pysselrum/arbetsrum är det fullt. Där inne står TV:n i dörrhålet. Det är lite dåligt planerat eftersom jag har ett par utmanignar i Stämpelstafetten att göra. Jag kan komma åt lite grejer, men det är svårt....


Det här är mitt badrum. Mattan är på plats (nästan klart). Det ska vara något runt något rör och det skulle svetsas i någon fog. Tröskeln har nu höjts med drygt 3 cm, så jag undrar just hur många gånger jag kommer slå i de små tåsingarna där......


Sixten smyger runt i hallen och är livrädd. Konstiga ljud överallt. Papp på golvet i vardagsrummet. Världen är inte normal. Men förhoppningsvis är vardagsrummet klart på torsdag och badrummet någon gång i nästa vecka. Jag funderar på att åka till IKEA och införskaffa några nya hyllor/skåp till badrummet. Men jag vet inte vad jag vill ha..... men det kan nog ordna sig.

Idag har jag fikat med Christine. Åh vad trevligt det var (TACK TACK!). Vi blev glatt överraskade när Christer Sjögren skulle intervjuas på Rådhuscaféet där vi satt. Jag erbjöd Christine 100 kronor för att gå fram till honom och erkänna att hennes dröm som sexåring var att gifta sig med just Christer Sjögren. Men hon ville inte sa hon, för drömmen var inte längre sann. (Yeah right!)

Dagens plus: En trevlig stund med Christine och en tervlig stund på sta'n.
Dagens minus: Att bli väckt av en massa hantverkare
Dagens fundering: Ska det aldrig bli klart?