Jobbigt när klockan går över midnatt, för det är ju fredag för jag har inte sovit ännu, men ändå är det lördag. För det byter ju inte dag för att man sover, men.....hmmm.....ja ni förstår :)

Idag var alltså Sixtens första dag som utekatt. Halsbandet funkade ypperligt bra (efter viss modifikation) vad jag menar är alltså att han brydde sig inte något nämnvärt om att ha det på sig. Min plan är att jag ska lära honom att halsband = ute och inget halsband = inne. Undrar om jag orkar hålla på att ta av och på detta halsband.


Jag fick lyfta ut honom i gräset, först satt han bara vid dörren. Han gick omkring på löjligt korta ben.


Han upptäckte snabbt att gräs och pinnar gick att tugga på utan att jag talade om för honom 'Nej, det där är mina blommor, inte kattmat!!!'


Allting var ju spännande


Till sist kom han på att om han gick omkring med halvrest ragg och stor svans så var han tuffaste kissen i kvarteret...

Efter 30 minuter tyckte jag att det var dags att lära honom att gå in oxå. Det var ingen lek, när jag öppnade dörren tog han chansen att bara springa. Så jag gick helt sonika och hämtade honom och när jag lyfte honom fräste han som en galning. Jag tog med honom in i trapphuset och tänkte få honom att gå i trappen upp till våning två och hem. Det var inte vad Sixten tänkte. Han la sig platt på sidan och viftade ilsket på svansen.


Efter lite petande på honom så lommade han in. Då drabades han av en stressreaktion, eller något. Han bara låg och flämtade och när jag klappade honom så skrek han bara. När jag försökte lyfta honom så högg han mig. Vildsint värre. Så då lät jag honom ligga där på golvet och flåsa med öppen mun.

Efter ett tag var han med i matchen igen och åt upp två strömmingsfiléer och sedan somnade han på stolen i pysselrummet.



Det tar på krafterna för en liten kissemiss att vara ute. Massor av nya intryck kan jag tänka mig. Han har itne varit galen efter att gå ut igen, han har mest suttit med nosen i springan på balkongdörren och annars har han legat i mitt knä och sovit. Han kan nog bli utekatt, trots att han bara är 11 månader (eller något i den stilen ungefär...)

Så var det badmintondax idag. Det gick skitdåligt och jag var sur och grinig. När jag ligger under gläds jag åt att min motspelare missar och tabbar sig och jag hånar henne verkligen. Är det så man ska vara? De stackars pensionärerna som spelar på samma tid tyckte nog att jag hade ett mycket ovårdat språk..... Men det blev 1-1 i matcher och det är ingen total förlust, men ändå.

Dagens plus: Allt gick bra med Sixten
Dagens minus: Läckberg-boken är snart slut
Dagens fundering: Kommer jag få till grattis-kortet imorgon?