Fritz - världens snällaste rovdjur

Nu har jag och Fritz varit nere i mina föräldrars sommarstuga och haft lite semester. Det betyder ingen dator, usel täckning på mobilen och i år även strålande sol, grym hetta så även TV:n förblev svart och tyst. Det har varit otroligt skönt. Jag har umgåtts med mor och far men även passat på att träffa kompisar. Jag har läst böcker och badat och njutit av tillvaron. Sånt som man ska göra på sin semester. Kan väl erkänna att det var lite väl varmt för min smak, framför allt på nätterna när man skulle försöka sova. På landet finns det ju alla möjliga djur (och omöjliga också käns det som) som vill äta på en. Myggor och knott, så klart, men även bromsar, fäflugor, blinningar och säkert fler djur men man vet inte ens vad det är för något. Jag klarade mig utan fästingar men Fritz lyckades få på sig så klart. Han höll ju till lite mer i det långa gräset än vad jag gjorde :)

Han fick njuta av tillvaron i sele och långt koppel. Mest för att jag oroar mig att han ska springa ut i skogen eller fara upp i ett träd och inte ta sig ner. Fritz är inte alltid så himla modig....det räcker med steg på grusgången så ville han springa och gömma sig... När rädslan för en gräshoppa lagt sig så åt han faktiskt upp den. Den fem centimeter stora grodan skrämde honom först, men när jag följde med honom så vågade han titta på den iaf. Jag lät honom inte gå så himla nära eftersom katter oftast inte äter grodor, så det vore ju synd om han bara hade ihjäl den.

En dag när jag satt under körsbärsträdet i godan ro så blev Fritz skrämd av något. Han blev verkligen jätterädd! När jag tittade och försöka se något så såg jag bara något som slingrade sig i gräset. Min första tanke var så klart att det var en orm och att det vore ju onödigt om han blev huggormsbiten. Men det var ju ingen orm, utan en kopparödla (som i och för sig ser ut som en orm...). Jag manade på Fritz att vara lite tuff och ge sig i kast med ödlan. Men Fritz gick ju på det enklaste knepet i världen. Ödlan släppte sin svanstipp som då låg och sprattlade medans ödlans själv snabbt for in i skyddet av en stor ormbunke. (Vilket iofs är bra, kopparödlan är ju helt fridlyst i Sverige) Fritz blev otroligt fascinerad av svansbiten.

Han luktade på den. Men blev så klart rädd när den viftade till och slog honom på nosen.... Dock fick han in ett par bett på den...

 

Han låg stilla och vaktade den. När den blev stilla så smällde han till på den och den satte återigen igång att röra på sig.

 

Till sist la han sig utmattad en bit ifrån och svansbiten blev helt still. (Svansen inringad i rött :) )

 

Det tar på krafterna att vara ett rovdjur, men samtidigt vara lite skrämd för stora världen. För övrigt blir man ju nyfiken på hur det där svans-släppet fungerar.... Så jag läste lite på naturhistoriska riksmuseets hemsida om den självstympning och kan därför delge er följande

"Hos ett ryggradsdjur, som hos exempelvis ödlor, har varje svanskota en zon ungefär mitt på kotan, en partiell tvärspricka, utan benvävnad. När speciella muskler kring detta område aktiveras bryts kotan av i två delar. Dessa förluster av kroppsdelar sker utan blodförlust, då även mjukdelarna (muskler och blodkärl) är särskilt ombildade. Då ödlans stjärt består av ett stort antal enskilda kotor ger det djuret en stor möjlighet till att "välja" brottställe beroende på var angriparen tar tag i stjärten. Ofta rör sig den stympade kroppsdelen under en kortare tid. Denna rörelse är till för att attrahera det angripande djuret att attackera den lösa kroppsdelen istället för själva bytesdjuret."

 

Svansen växer ut igen men den blir aldrig lika lång som förut. Nackdelar för ödlan är att de andra ödlorna ser ner på den under iden som svansbiten saknas samt att det går åt energi till att återbilda svansen. Fördelarna är så klart att chansen att överleva ökar...

 

Nu är jag tillbaka i Värmland igen och det är alltid skönt att vara hemma. Igår ägnade jag hela dagen åt att scrappa i Kristinehamn. Det var härligt att träffa kompisarna igen. Fick 1½ LO gjort, visar det en annan dag när det är fotat och fixat.

 

Idag var jag hos Ami i Skattkärr och fikade (mycket trevligt) och kikade in deras hus. Det var verkligen jättefint, jag vill oxå ha hus på sommaren, när gräset inte behöver klippas :) På väg hem lyssnade jag klart på en ljudbok. Jag kan tycka att det är lite (egentligen väldigt mycket) störande när polisen (en enskild som jagar brottslingar på egen hand eftersom han/hon alltid är missförstådd av kollegorna) får tag på mördaren på en enskild plats. Polisen är då i underläge och mördaren är elak, arg och hånfull och ska minsann mörda polisen. Men före det, så MÅSTE mördaren berätta allt. Om alla mord han/hon begått och hur han/hon har gått tillväga och bla bla bla för att sedan döda polisen på ett utdraget sätt och lämna platsen före polisen ens är död. Inte helt otippat ÖVERLEVER ju polisen och allt ordnar sig. Om man nu är en mördare och har mördat ett tiotal personer, varför inte bara skjuta polisen i huvudet eller bröstet eller så....istället för att binda polisen lite taffligt och lägga i vattnet för att polisen ska drunkna? Eller något i den stilen... Varför blir mördaren helt plötsligt vek? Det känns som ett så jäkla enkelt sätt för författare att berätta för oss läsare hur det gått till.... Ja, jag är lite besviken på slutet på den boken... Nu får det bli att läsa klart 'Svinhugg' istället. Den är lite annorlunda.

 

Dagens plus: Fika med Ami

Dagens minus: Att myggbetten aldrig slutar att klia

Dagens fundering: Varför är nattfjärilarna framme på natten när de är så otroligt förtjusta i ljuset (tända lmapor och sådär....)?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0