För ungefär 15 år sedan, eller vad det kan tänkas vara så gick jag och Jennie och tatuerade oss. Jag gjorde en ödla och hon gjorde en solros. Med åren har ödlan bleknat och flutit ut lite och det var dags att göra något åt det. Jag har funderat och funderat och hade kommit fram till vad jag ville ha. Min plan var att göra en Tim Holtz-swirl över ödlan. Det har jag varit inne på länge, men det har inte blivit av på något vis. så helt plötsligt häromdagen slog det mig att den swirlen är på tok för krussidullig, DEN vill jag ju inte ha. Kanske var det därför som jag aldrig kom iväg. Min nya idé blev att göra en paisley av något slag. Det finns nog inget mönster som jag tycker så bra om som det. Både på tyg, papper och stämplar. Efter att ha rådfrågat Helene så var det bestämt. Jag gick till Herr Tatuerare och fick tid idag alltså. Jag gick inte till samma som förra gången. Jag blev frågad idag varför jag bytte, men jag ljög och sa att jag ville prova ett annat ställe. Man behöver inte alltid säga sanningen :)

Jag hade med mig en bild igår på en idé hur den kunde se ut. Jag visste att den inte kunde se ut precis så eftersom den var ju trots allt tvungen att täcka ödlan. Så idag traskade jag dit glad i hågen och han ritade på mig och sedan var det bara att köra igång. Ja det gjorde ont så klart, men inte dödligt ont. Jag tyckte det var ganska så avslappnande faktiskt. Vi pratade inte specieltl mycket heller....kändes inte som om man har något att prata med okända människor direkt. När vi skulle börja så frågade jag om vi kanske skulle slänga med lite färg i det hela, och han frågade vilka färger jag ville ha. Två färger poppade upp i huvudet direkt, turkos och lila. Jag gav honom fria händer att lägga färgen där han tyckte den passade bäst, jag hoppas och tror att han kan det där bättre än vad jag kan :)

Det som förvånade mig, tatueraren och hans kompanjon var att jag fick svimningskänslor efter typ 30-40minuter. Helt galet! Det bara dök upp från ingenstans. 'Wait!' mumlade jag fram och satte mig rak i ryggen. Då hämtar den ena snubben coca-cola till mig. Det värsta tänkbara! Men jag tänkte att det är ju sött som tusan och det var inte läge och fråga om något annat. Tog typ tre klunkar och sjönk tillbaka i tatuerarkoman. Så efter 1,5h så var det klart. Ha torkade bort färg och blod och jag tittade i spegeln och det var helt sjukt snyggt! Jag är så otroligt nöjd!

Han tejpade på lite hushållspapper och så skulle jag då visa den för Helene och hon skulle även fota den åt mig. Träffade henne drygt en timme efter att jag var klar, fortfarande blod och äckel....så det blev inget foto. Nu har jag tvättat och smörjt men det är otroligt svårt att fota på sig själv, så jag får visa bilder efter det att jag har fått hjälp. :) Då är det heller inte rött och svullet runt om :)

Häromdagen så hittade jag en scraptävling där man skulle inspireras av en bild. Jag gjorde en LO, men glömde skicka in den till tävlingen. Inte helt olikt mig. :) Det jag tog fasta på i inspirationsfotot var att det var en massa olika mönster blandat. Det brukar jag inte direkt göra. Jag brukar gärna hålla ihop serierna när det gäller papper. Så nu blev jag vild när jag bläddrade i spillpapperena. Detta blev resultatet.

Fotot är från det att jobbet var i Edinburgh hösten 2004. Efter att Teg tråkat mig för min 'äppeljuice' som jag hela tiden drack så bytte vi glas. URK! Jag tvingades dricka Guiness och han fick dricka min Strongbow. Båda var glada när vi kunde byta tillbaka. Efter det att vi ritat ett får i skummet i hans ölglas. :)

 

Nu ska jag beundra min tatuering en stund till, sedan läsa lite bok och sedan sova. Har börjat ha väckarklocka nu, den ringer 08.33, alltså tre timmar senare än vanligt, men det känns ändå tidigt. Så nu börjar operation 'Tillbakavändning av arbetsdygnet'. Världens tråkigaste operation!!!

 

Dagens plus: TATUERINGEN

Dagens minus: Kommer inte på något

Dagens fundering: Kanske köpa alfabet på tradera? :)