I torsdags var det då Valborgsmässoafton. Strålande sol och en udnerbar kväll. Jag var hemma hos Maria på födelsedagskalas och tog det väldigt lugnt. Jag hade ju bokat resa til Stockholm klockan 07.55 på fredagsmorgonen. Men likväl ska man ju fira en födelsedag, även om de tinte är kungens liksom :)

På fredagen hoppade jag på bussen till Stockholm. Sov den mesta av tiden. Skönt. Väl där möttes jag av Mattias, Anna och Hannes, vi åkte hem till dem. Det kändes så märkligt på något sätt. Jag såg ju att de var deras möbler och grejer, men det kändes ändå inte som om det var där de bodde. Det var ju mitt första besök hos dem i den lägeneheten. (Pinsamt med tanke på när de flyttade dit...) Vi shoppade inför dopet på lördagen och vi hade det allmänt trevligt. På kvällen kom även Crilla och Therese och Nellie dit. Kul att träffa dem igen. Det blev en ganska tidig kväll och jag somnade som en klubbad säl.

Så kom då den stora dagen. Varför hade jag lovat att läsa något i kyrkan på dopet? Jag kände en nervös liten klump i magen. Så dumt! Den försvann dock efter duschen när jag upptäckte att en av Stockholms-katterna hade kräkts i min resväska, så klart på kläderna jag skulle ha på dopet. Men som tur var så fanns det ju tvättmaskin och allt ordnade sig. vi åkte iväg på förmiddagen och dukade och fixade i festlokalen. Jag var nervös, men Anna och Mattias var så klart än mer nervösa...den enda som var lyckligt ovetnades om allt ståhej var så klart Hannes. :)

Väl i kyrkan så gick allt fort. Många bekanta ansikten. Vi tågade in och jag kände att mina ben skakade, hur löjligt är inte det då? Cermonin gick bra, jag klarade av att läsa det jag skulle utan att staka mig eller rabbla för fort...tror jag.... :)



Här står vi stolta och glada, föräldrar och faddrar.

Efter detta bar det av till buffé och fika. Mums mums. Jag fick ett jättefint armband med en berlock där det står Hannes på och dopdatumet. Blev så glad och stolt och så klart rörd över detta. Mysmys!

Efter att allt var undanplockat och diskat och fixat åkte vi hem till Sjöstaden och slappade glatt i Tv-soffan. Lite mer paj och lite Robinson på Tv var ungefär vad vi orkade med efter denna dag.

På söndagen var det paketöppning och det kom lite Karlstad-folk dit och det var trevligt. Före det så städade Anna och Mattias lite, jag och Hannes passade på att gå ut och gå en sväng i omgivningen. Solen sken och körsbärsträden blommade. Det var superskönt. Stockholm är kanske inte så dumt ändå :)

Dax att åka buss hem. KAOS! Det var ju jättemånga som skulle åka hem just då och det var helt förvirrat. Inte blev det bättre med något busshaveri som gjorde att bärgningsbilen var tvungen att komma dit. Men efter 30 minuter så klev jag på en buss....somnade igen.... hur trött kan man vara egentligen?

Att sedan komma hem var ju skönt så klart. Hade en Fritz här hemma som var så kelsjuk att han höll på att krypa ur skinnet. Kattvaktens klapp och gos hade inte räckt långt förstod jag. Så det blev en slapp kväll med katten. Precis vad jag behövde.

Så efter den här helgen så känns allt mycket lättare. Stressnivån är nog ganska låg nu, eller betydligt lägre än runt påsk. Jag blöder inte näsblod längre. Jag tappar inte bort orden längre. Ja gkommer ihåg vad eleverna i min klass heter. Det är på rätt väg. Det var nog smart av mig att säga nej rakt av till många grejer...även om det tog emot. Har man lovat så har man lovat, men ibland går det ändå inte.... Mitt pysslande har blivit lidande under all stress, har inte hunnit göra speciellt mycket, men jag har planer på att försöka få något gjort snart. Är väldigt sugen på att scrappa, har famkallat lite kort och kanske blir det något i helgen. Hur som helst ska jag försöka ta det lugnt, hot om sjukskrivning fick mig att vakna till....det funkar inte att ha det så. Jobbet är inte allt!

Dagens plus: Tommy
Dagens minus: Otrevliga misstankar besannades, det gäller att vara på sin vakt
Dagens fundering: Och nu då?