I fredags lossnade det äntligen på jobbet. Det var en underbar dag! Det har varit lite motigt ett tag nu och torsdagen var ingen höjdare. Så jag var inte helt nöjd med att börja med kemi i åk 8 på fredagsmorgonen. Det är en pratig klass, även om de är väldigt trevliga. Men allt funkade jättebra. Vi gjorde en labb som var superlyckad och ungarna verkade gilla det oxå. Vi förzinkade koppar50-öringar för att sedan värma på dem så att det blev mässing. Så nu har jag en kopparfärgad 50-öring, en 'silverfärgad' 50-öring och en 'guldfärgad' 50-öring. De blev så snygga och blanka och lyckade. Vad mer begär man?

Efter det var det dax för biologi i 9:an. Även där skulle vi labba, vi skulle plocka fram DNA ur kiwi. Döm om min förvåning när ALLA grupper misslyckades. Men vad gjorde det när vi hade en helt otroligt trevlig och rolig lektion. Vi skrattade och skojade och hade det trevligt. Jag gillar att ha tervligt med eleverna. Förvånar mig dock att de tror att jag inte kan bli arg. För det kan jag...grymt arg..... Men jag tycker det är tråkigt att vara arg, jag säger som Maria 'Det är roligare att vara glad'.

Efter lunch var det sedan dax för ännu en lektion med DNA-kiwi i en annan nia. Vi gjorde på samma sätt men denna gång LYCKADES alla grupper. Hur är det möjligt? Jag förstår inget alls! Ännu en härlig grupp med elever som jag gillar att ha.

Efter det var det dax att avsluta med matte i åk 9. Detta brukar vara en pratig lektion och det brukar bli väldigt lite matte. Nu har jag och gruppen kommit överens om att vi ska jobba mer praktiskt på den lektionen. Så i fredags var det dax att lära sig kordinatsystemet och det gjorde vi med hjälp av 'Sänka skepp'. Eleverna hade lite svårt med att få punkterna på rätt ställe (-3,7) är inte samma sak som (3,-7) och inte (3,7) heller. Men det gick bra ett tag. Eftersom det var udda par så fick jag vara med och spela jag med. Vi satt 4 stycken ihop och jäklar vad de fick mig på gott humör. Jag fick ett sådant där skrattanfall som man inte riktigt kan avsluta. Till sist sprutade tårarna och jag flämtade fram att jag itne kunde sluta skratta. Då säger en av grabbarna 'kolla, hon är ju som en tomat i fejjan' Jag skrattade ännu mer. Killen som fått mig att skratta säger helnöjt till klassen 'kolla, 3 år tog det, men det var jag som fick henne att skratta mest!'

När jag åkte hem hade jag en superbra känsla i magen. Det är dagar som den som gör mitt yrke till världens bästa yrke. Att även om jag ibland tappar humöret och skäller på de små trollen och de bär sig stolligt (kanske gör jag det jag oxå ibland...) åt så finns det ändå något underbart hos dem alla. Denna dag ska jag minnas med glädje, ska nog till och med skriva om den i min lilla bok med bra grejer.

Det har hänt något konstigt i mitt liv. Det kosntiga är att jag har kört fast i mitt skapande med stämplar. Jag tittar på dem och jag vill så gärna men det blir inget med det..... Svårt att förklara. Men som tur är så har jag andra kreativa sätt att få utlopp för mina känslor. Jag kan ju alltid scrappa och jag kan ju göra smycken.

Igår var jag i Kristinehamn hos Helene och pysslade hela dagen. Det var jättekul att kunna sitta tillsammans och jobba. Även om det blev trångt eftersom vi var fyra stycken. Fast kanske mest beroende på att jag helst breder ut mig över alla lediga ytor som finns. Jag har travar runt stolen och det är helt makalöst hur jag kan stapla saker utan att det rasar. Som tur är Helene likadan. Det mest störande är Maria som bara har med sig en liten mapp och klarar sig utmärkt med det. Önskar att jag oxå var så strukturerad i min packning.

Maria hade köpt ett litet scrapkit till oss var och utmanade oss att använda detta. Vi behövde inte använda alla grejer, men vi var absolut tvugna att använda av den gröna filten. Hur kan man vara så hjärtlös att man tvingar folk att använda filt? Det är verkligen inte mitt favoritmaterial, och inte Helenes heller. Så det var verkligen en utmaning som hette duga. Vi lyckades allihopa. Jag kommer visa alla våra lay-outer bara jag får bilder på de andra två. Min blev såhär.