Ja, den här helgen kan jag nog inte säga att jag har gjort något alls. Det är ungefär vad jag har klarat av.... Veckan har varit det konstigaste jag har varit med om tror jag. Kaos och känslor. Det har liksom bara flugit omkring i mitt huvud och i min kropp och jag har inte förstått och jag har inte fattat..... Men nu förstår jag, jag har jobbat för mycket, jag har försökt rädda saker på jobbet som inte har varit min sak att rädda. Att få punka på bilen var droppen liksom. Att gråta okontrollerat kändes oxå bra, efteråt iaf. Kändes skönt att ha min Vapendragare där då, även om jag kände mig lite....hmmm.....obekväm.

Efter allt så har ju de som är mina vänner ställt upp för mig. Det känns skönt att inte vara ensam :) Man ser oxå vilka som inte är ens vänner oxå :S

Att gå till jobbet på fredagen kändes först monsturöst jobbigt. Väl där rullade det på, och mina elever är underbara. Så många snälla ord jag fick höra. Hur ska jag inte kunna gråta på skolavslutningen till sommaren? Jag kommer sakna niorna massor. Speciellt min egen nia, skolans bästa klass (vad annars??)

Jag har tillbringat helgen med att sova, städa och tvätta. Trodde jag skulle pyssla lite oxå, har verkligen velat det, men det går inte.....det bara är helt blankt i huvudet när jag sätter mig vid pysselbordet. Bläddrar i tidningar och känner mig inspirerad, men det kommer inte ut något. Så jag låter det vara, det kommer när det kommer. Lägger alla "måsten" på hyllan, jag skiter i det. Jag måste inget som kostar mer än det smakar.

Har dock ett kort att visa upp som jag har gjort för ett tag sedan


Fotostämplar är ju underbart!!!! Mazzarin har fått in fler nu, och ingen är gladare än jag. Jag leker vidare! Idéerna finns i huvudet.....ska bara ;)

Dagens plus: Axlarna gör mindre ont av all stress nu. Jag lär mig, sakta men säkert.
Dagens minus: Jag är för rastlös för att titta på filmen.
Dagens fundering: Lilla Blå var rolig på TV, i verkligheten inte ett dugg skojig. Varför har det tagit mig så lång tid att förstå det?